Molly och mamma är i badrummet. Mamma försöker få kissa i fred, men Molly insisterar på att hålla mamma sällskap genom det tråkiga.
Hon ställer sig vid tvättmaskinen.
"Nu ska jag snurra!", utropar hon. Sen sätter hon igång.
Varv efter varv snurrar hon på golvet.
Lite vimmelkantig stannar hon upp.
"Blir du yr nu?!", gastar hon glatt till mamma.
En ny snurrtur påbörjas efter mammas nekande svar.
Den här gången är Molly märkbart snurrig.
"Nu då?!", ropar hon. "Blir du yr nu mamma?"
På eftermiddagen när pappa kommer hem från jobbet är han ganska trött. Ibland när Molly och pappa ska läsa saga händer det att pappa slumrar till lite mitt i en mening.
Så är fallet idag. Mitt i berättelsen blir det tyst, och ett lugnt snusande ljud hörs i vardagsrummet. Pappa sover.
Det här gillar inte Molly. Hon tar i med hårdhandskarna för att få höra klart sagan.
"Pappa! Kuckelikuuuu! Det är dags att vakna nu!"
Det är söndag. Pappa och Molly sitter och ritar.
Det utkristalliserar sig en liten krumelur på Mollys papper.
"Det där ser ut som en liten fisk det där", säger pappa.
"Jaa, det är en liten fisk!", bekräftar Molly.
De ritar vidare.
"Har den nåt öga då?", undrar pappa.
"Nääe, han ska vara sådär tyst!", blir det bestämda svaret.
Molly och mamma är i badrummet för att göra iordning lilla damen för dagis.
Det är dags för tandborstning, och för att nå tandborsten måste Mollan upp på toalettstolen.
Hon pilar fram över golvet, barfota. Plötsligt halkar hon till och tappar balansen.
"Jag snubblade nästan!", ropar hon glatt till mamma.
"Gjorde du?", säger mamma.
"Jaa, jag har så hala fötter!" utropar hon innan hon störtar vidare upp för toalettstolen.
Söndag eftermiddag. Familjen går på lågfart idag.
Molly och pappa ligger på golvet i Mollys rum och lägger pussel. Det är ett 12-bitars Molly Mus-pussel, och musens namne klarar det galant.
Med rask fart pusslar hon fram en skattkista i det nedre vänstra hörnet av det blivande pusselmotivet. Plopp, plopp plopp bara, så har tre bitar sammanfogats korrekt.
"Sådär", säger hon. "Nu är det bara resten kvar".
Det är middag hemma hos familjen. Alla har satt sig till bords och smakar på pastagratängen som står på menyn den här dagen.
Plötsligt kallar naturen på Molly.
"Jag är kissnödig!", utropar hon och slingrar sig som en ål ner från stolen.
Pappa och Molly rusar iväg mot badrummet, hals över huvud.
Halvvägs till toaletten hörs Mollans uppspelta stämma:
"Vilken tur att jag hann mumsa i mig lite mat innan!"
Det är kväll och dags för middag. Då den kreativa lusten ligger på noll hos både mamma och pappa, beslutas det att Molly ska invigas i nya kulinariska klubbar: Den Stora Hamburgerbaren med Det Stora Gula M:et.
Mamma åker och köper mat. Det blir diverse hamburgare och strips, och så blir det ett Happy Meal till Molly.
När mamma kommer hem ger hon papperslådan med den "roliga måltiden" (en torr hamburgare, en juiceflaska och fruktbitar som smakar plast, himla kul) till Molly.
"Du får ett litet paket", säger mamma.
Molly kan knappt bärga sig, hon öppnar fort, fort för att se vad som finns i lådan.
"Jag fick paket!", utbrister hon. "Fast jag inte fyller år!"
(Och hur roligt det än var att få paket så lär det nog dröja ett bra tag innan det blir just ett sånt paket igen, för mat är väl egentligen synd att kalla det. Iallafall för en tvåochetthalvtåring.)
Det är eftermiddag. Mamma och Maja har precis hämtat Molly på dagis, och nu är Maja trött.
Mamma lägger sig på sängen med Maja och ammar lite. Molly hämtar nappen, kommer krypande och lägger sig bakom mamma.
Där ligger hon så, Mollytjejen, och klappar lite på mammas nacke med sin lilla hand medan Maja somnar på andra sidan.
"Mammas älskling", viskar mamma, som en hemlis bara för Mollys öron.
"Jaa", viskar Molly tillbaka.
"Du är det bästa jag vet", viskar mamma.
"Jaa", viskar Molly.
Sedan stryker hon mamma lite på halsen och stänger ögonen.
Två sekunder senare sover hon.
Det är lördag. Mollan och pappan går hemma i vardagsrummet och skrotar.
Plötsligt utropar pappan välvilligt att det snart är Bamse på TV, till Mollys stora glädje.
Efter en snabb koll i TV-tablån visar det sig dock att det inte är Bamsedags alls, utan istället visas "Det susar i säven".
Efter en stunds övervägande har Mollan kommit fram till ett beslut.
"Jag vill nog inte titta på det där susiga, jag vill titta på Bamse...!"
De senaste dagarna har ovädren avlöst varann där Molly och familjen bor. Det blåser friska vindar varje dag, så även den här dagen, när mamma och Molly är på väg hem från dagis.
På vägen passerar det lilla sällskapet en uppsättning vägkoner, som tidigare haft avspärrningsband knutna emellan sig, men som nu bara har små avklippta snuttar knutna runt toppen. Dessa bandsnuttar vajar ganska så rejält i vinden.
"Titta mamma vad det blåser i halsdukarna på strutarna! Vilken tur att de har halsdukar när det blåser!", utropar hon glatt när hon får syn på konerna.
Och det är det ju. För tänk vad de skulle frysa annars, konerna.
Molly har fått en skiva med Mora Träsk. På skivan gås det på tigerjakt.
Molly är inte helt OK med det här med tigerjakt; det är lite läskigt.
Pappa och Molly lyssnar på jakten.
"Snart kommer de fram till tigern", säger pappa.
Molly lyssnar vidare, lite påverkad av stämningen. Sen håller hon fram händerna och snurrar på dem lite (tänk "ratta in Tokyo").
"Alltså, det är ju.... det är ju låssastigrar", säger hon.
Två dagar före jul bestämde sig mamma och pappa för att inte sätta på Molly blöja längre. Det inhandlades en smärre hög med trosor och så åkte blöjan av.
Projektet har gått jättebra. Nu, två och en halv vecka senare, är Mollan i princip torr.
På eftermiddagen en dag sitter mamma och Molly i badrummet. Mamma på golvet, Molly på pottan. Hon kissar en sjö i den. Sedan reser hon sig upp och drar lite i trosorna. Tittar på mamma.
"Jag har liksom inga blöjor längre", säger hon. Upplivat och glatt.
Och nej, vår älskade älskade Molly, det har du inte.
Molly sitter på köksgolvet och lagar spaghetti (gjord av luft, som så många av de rätter som Molly lagar till). Pappa passerar, på väg ut ur köket.
"Här ska du få smaka!", ropar Molly och kastar en imaginär spaghetti till pappa.
Pappa tar ett snitsigt tag i luften och låter sig väl smaka.
Molly är imponerad.
"Nämen fångade du den i luften?!", utbrister hon lyckligt. Stolt över sin pappa, som lyckas fånga pasta som bara Molly ser...
Pappa och Molly bakar cookies. Med god smet och vit choklad i.
Då smeten är ganska... eh, smetig, behöver den inte kavlas, till Mollys stora besvikelse.
Pappa lägger ut degkluttar på en plåt, Molly plattar ut. Och skjuts in i ugnen!
Efter ett tag tittar pappa in i ugnen och ropar på Molly.
"Titta så stora de blir!", säger pappa, då kakorna smält ut på plåten.
Molly kikar in på kakorna. Hennes svar kommer rappt och direkt:
"Oj, dom kavlar sig själva!"
Pappa och Molly är ute på äventyr. De går i ett litet skogsparti och kikar.
Plötsligt hostar pappa till lite grann, och spottar lite på marken.
Detta noterar Mollan direkt.
"-Fick du en fluga i munnen?! Vilken buse! Där får den ju inte vara! Vilken tur att du spottade ut den i busken!", ropar hon glatt till pappa.
Molly och familjen är hos morfar på Annandagsjulfirande. Med på kalajset är även mammas bror med sambo och Mollys kusiner A och P.
När maten är uppäten och lekarna tagit vid bestämmer sig P för att busa lite med Molly. Han vandrar runt, letar och söker och hittar inte alls det han är på jakt efter.
"Var är Molly?", ropar han, fullt medveten om att hon finns i det angränsande rummet.
"Här är jag!", svarar Mollan. Detta tar dock P ingen notis om, utan letar vidare.
"Vaaaar är Moooolly?", söker han.
Till slut får han svar igen.
"Här är jag väl...", ropar vår tjej igen. I slutet av meningen anas ett frågetecken.
Det är julafton idag. Det öppnas paket.
Mollan och farmor står för utdelningen av samlingen som ligger under granen. Farmor läser och Molly kastar paketet till rätt person, mer eller mindre vårdslöst.
"Till farmor från Molly och Maja", läser farmor på ett paket.
"Det är till dig!" utropar Mollan. Hon tar tag i paketet, skakar och ruskar lite på det, varpå ett tyst kluckande ljud hörs där inifrån.
Stor tystnad och häpna miner följer.
"Vad är det i det här paketet månntro?" säger farmor.
Molly är tyst en stund. Funderar.
"Kanske ett tyst gosedjur", säger hon sedan.
Och kanske är det det. Eller så är det badgel.
God Jul!
Molly och mamma är i badrummet för att göra morgon, borsta tänder osv.
Molly tar av sig nattlinnet. Kastar ett öga på tvättmaskinen som står öppen.
"Jag lägger mitt nattlinne i tvättmaskinen", säger hon, "så kan det vänta där på mig."
Hon tar nämnda nattplagg och placerar det i tvättrumman.
"Jag kan vyssa det lite så det somnar", säger hon. Tar tag i trumman och snurrar den lite fram och tillbaka.
"Än slank hon hit och än slank hon dit...", sjunger hon när hon vyssar nattlinnet.
"Så. Nu sover det.", säger hon efter en kort stund, och lämnar nattlinnet åt sitt öde.
Monologen går över till att handla om vargar, speciellt vilka vargar som finns på dagis.
"Där finns Piavargen och Wandavargen och Alexandravargen..." Hon surrar vidare.
"Jag är Mollyvargen säger Molly! Nej, säger Nellie! JO, säger Mollyvargen!
Jag är kavajen, säger kavajen!"
Mamman bidrar inte med några repliker alls i denna morgons samtal. Det sköter Mollan så bra själv.
Mamma, Molly och Maja är på föräldragruppsträff med de andra mammorna och barnen. Det leks och stojas och äts lunch och fikas, och så ska E:s lillasyster somna. E:s mamma försvinner in i ett angränsande rum med lillasyster. E är kvar i hallen med Molly.
Efter en liten stund blir E lite orolig och ropar på sin mamma. Mollys mamma talar om för E att hennes mamma håller på att lägga lillasyster.
"Mamma", provar E igen, lite ängslig över att mamma inte svarar.
Molly sitter en liten bit ifrån. Hon tittar på E, ser ut att komma på nåt bra, och öppnar sedan munnen.
"E kan få låna min mamma", säger hon sedan.
Mamma och Molly borstar tänderna en morgon innan det är dags att gå till dagis. När Mollans tänder är borstade tar mamma en sväng över sina tänder med sin borste. Molly står bredvid och spanar lite mot väggen bakom mamma.
"Det där ser väl perfekt ut?", säger hon.
Mamma hänger inte riktigt med, och frågar vad som menas.
Molly pekar på tavlan med Monets solrosor som hänger på väggen.
"Den där, den ser väl perfekt ut?", säger hon igen och plirar mot mamma.
Man kan undra om innebörden av alla ord verkligen är klar för vår tvååring, eller om hon chansar med orden ibland...
