Pappa och Molly är ute på äventyr. De går i ett litet skogsparti och kikar.
Plötsligt hostar pappa till lite grann, och spottar lite på marken.
Detta noterar Mollan direkt.
"-Fick du en fluga i munnen?! Vilken buse! Där får den ju inte vara! Vilken tur att du spottade ut den i busken!", ropar hon glatt till pappa.
Molly och familjen är hos morfar på Annandagsjulfirande. Med på kalajset är även mammas bror med sambo och Mollys kusiner A och P.
När maten är uppäten och lekarna tagit vid bestämmer sig P för att busa lite med Molly. Han vandrar runt, letar och söker och hittar inte alls det han är på jakt efter.
"Var är Molly?", ropar han, fullt medveten om att hon finns i det angränsande rummet.
"Här är jag!", svarar Mollan. Detta tar dock P ingen notis om, utan letar vidare.
"Vaaaar är Moooolly?", söker han.
Till slut får han svar igen.
"Här är jag väl...", ropar vår tjej igen. I slutet av meningen anas ett frågetecken.
Det är julafton idag. Det öppnas paket.
Mollan och farmor står för utdelningen av samlingen som ligger under granen. Farmor läser och Molly kastar paketet till rätt person, mer eller mindre vårdslöst.
"Till farmor från Molly och Maja", läser farmor på ett paket.
"Det är till dig!" utropar Mollan. Hon tar tag i paketet, skakar och ruskar lite på det, varpå ett tyst kluckande ljud hörs där inifrån.
Stor tystnad och häpna miner följer.
"Vad är det i det här paketet månntro?" säger farmor.
Molly är tyst en stund. Funderar.
"Kanske ett tyst gosedjur", säger hon sedan.
Och kanske är det det. Eller så är det badgel.
God Jul!
Molly och mamma är i badrummet för att göra morgon, borsta tänder osv.
Molly tar av sig nattlinnet. Kastar ett öga på tvättmaskinen som står öppen.
"Jag lägger mitt nattlinne i tvättmaskinen", säger hon, "så kan det vänta där på mig."
Hon tar nämnda nattplagg och placerar det i tvättrumman.
"Jag kan vyssa det lite så det somnar", säger hon. Tar tag i trumman och snurrar den lite fram och tillbaka.
"Än slank hon hit och än slank hon dit...", sjunger hon när hon vyssar nattlinnet.
"Så. Nu sover det.", säger hon efter en kort stund, och lämnar nattlinnet åt sitt öde.
Monologen går över till att handla om vargar, speciellt vilka vargar som finns på dagis.
"Där finns Piavargen och Wandavargen och Alexandravargen..." Hon surrar vidare.
"Jag är Mollyvargen säger Molly! Nej, säger Nellie! JO, säger Mollyvargen!
Jag är kavajen, säger kavajen!"
Mamman bidrar inte med några repliker alls i denna morgons samtal. Det sköter Mollan så bra själv.
Mamma, Molly och Maja är på föräldragruppsträff med de andra mammorna och barnen. Det leks och stojas och äts lunch och fikas, och så ska E:s lillasyster somna. E:s mamma försvinner in i ett angränsande rum med lillasyster. E är kvar i hallen med Molly.
Efter en liten stund blir E lite orolig och ropar på sin mamma. Mollys mamma talar om för E att hennes mamma håller på att lägga lillasyster.
"Mamma", provar E igen, lite ängslig över att mamma inte svarar.
Molly sitter en liten bit ifrån. Hon tittar på E, ser ut att komma på nåt bra, och öppnar sedan munnen.
"E kan få låna min mamma", säger hon sedan.
Mamma och Molly borstar tänderna en morgon innan det är dags att gå till dagis. När Mollans tänder är borstade tar mamma en sväng över sina tänder med sin borste. Molly står bredvid och spanar lite mot väggen bakom mamma.
"Det där ser väl perfekt ut?", säger hon.
Mamma hänger inte riktigt med, och frågar vad som menas.
Molly pekar på tavlan med Monets solrosor som hänger på väggen.
"Den där, den ser väl perfekt ut?", säger hon igen och plirar mot mamma.
Man kan undra om innebörden av alla ord verkligen är klar för vår tvååring, eller om hon chansar med orden ibland...
Fars Dag har passerat och barnen (läs barnens mamma) har förärat pappa med nya kalsonger. En stilig trio underkläder blev det.
Kvällen efter Fars Dag, när middagen just är avklarad, ska pappa byta om från vanliga byxor till mysdito. Ner med brallorna alltså. Där under finns ett par av de nya förvärven från dagen före. Molly står och övervakar allt, och när underkroppen på pappa blir synlig utropar hon glatt:
"Men duuuu! Vilka tuffa kalsonger du har!"
Det har blivit vinter över en natt. Mamman, som inte tycker om denna årstid, har bara trasiga fingervantar och fryser således en del om händerna just nu. Idag har familjen varit på utflykt och bland annat införskaffat mamma nya vantar.
I bilen på vägen hem vill Molly hålla mamma i handen där i baksätet.
"Så kall du är om handen", säger hon rart. "Fryser du om handen?"
Mamma säger att det gör hon, men nu har vi ju köpt nya vantar.
Molly klappar lite på mammas hand och fortsätter:
"Du fryser om handen. Imorgon när vi ska till dagis har du fingervantar, som jag. Jag har rosa.
Då ska du ha dina vantar och jag ska ha mina vantar. Fingervantar. Och en tumme har du på dom också. Då blir du varm om handarna."
Mammas lilla älskling har dragit upp riktlinjerna för hur händerna ska bli varma igen. Mammas hjärta smälter redan...
Mamma och Molly sitter och äter frukost. Pappan och Maja ligger på golvet och pratar lite. Pappa är sjuk och är hemma med övriga gänget idag.
"Mår jag bra eller mår jag dåligt fortfarande?", undrar Molly.
"Mår du dåligt?" undrar mamma.
"Jag är sjuk ("fuuuk")", blir svaret.
Mamma undrar vad det är som fel då.
Molly dröjer ett tag med svaret.
"Febern har gått ur", säger hon sedan.
Det är inte alltid som mamman tror att Molly har hundraprocentig koll på vad hon pratar om. Men det låter bra, det gör det.
Mamma och pappa har fått lön, vilket i förlängningen har gett Molly en uppsättning vattenfärger (temperablock) och tillhörande penslar. Lyckan är stor i hemmet.
En eftermiddag sitter mamma och Molly och målar i köket. Maskar, solar och tåg flödar fram på Mollys papper. Så tittar hon på mamma:
"Jag gillar mina penselkritor!", säger hon glatt.
Mamma undrar över begreppet penselkritor. Molly håller glatt fram den pensel som för tillfället valts ut för att färglägga det blöta ritpappret.
"Det hääääär är mina penselkritor!" ropar hon och kikar busigt på mamma.
Pappa och Molly duschar. Samtalet går kring ditt och datt. När duschandet precis är till ända levereras följande sanning från vår älskade tvååring.
"Mamma har en snippa.
Jag har en snippa.
Maja har en pyyyyyytte-pyyyyytteliiiiiiiiten snippa!"
Två dagar innan har följande konstaterande levererats vid en tandborstning:
"Jag har en snippa. Mamma har en snippa. Pappa har en snopp."
Nu börjas det...
Mamma och Molly borstar tänderna. Mamma borstar på Molly och Mollan gapar så fint. Plötsligt grinar hon illa, hon har svalt lite tandkräm.
"Det var lite starkt", säger hon. Sen tystnar hon en stund.
"Som moffa", säger hon sedan.
"Som moffa?", undrar mamma.
"Moffa är också lite stark", svarar Molly.
Molly och mamma är i badrummet. Det är morgon och mamma håller på att sminka sig. Molly står på toalettstolen och tittar på.
Plötsligt hörs en av de ljudligaste brakfisar detta badrum någonsin utsatts för. Den kommer ifrån Mollys blöja. Mamma kastar ett öga på Molly. "Ojdå", säger hon vänligt.
Molly spärrar upp ögonen och ser på mamma med stor (spelad) förvåning.
"Det var trollet!" säger hon. "Först var det det stora trollet, och sen var det det lilla trollet!"
"Var det det?" undrar mamma.
"Jaaa!", upprepar Mollan, fortfarande oerhört förvånad och med stora stora ögon.
Ibland undrar mamma hur en tvåårings hjärna fungerar och hur den kan jobba så snabbt så tidigt på morgonen.
Familjen är ute och åker bil. På vägen passeras ett av stadens djursjukhus. Detta har Mollan redan tidigare snappat upp, och när hon nu åker förbi där igen fäller hon följande monolog:
"Där är sjukhuset. Bara hundar och marsvin får vara där.
Kan jag få lite tomat och gurka, säger marsvinet.
Det är bara hundar och marsvin som får vara där. ... Och kattar."
** Bonusinformation:
Molly kan böja djurarter i plural. Hör bara:
katt - kattar
får - fåror
Det är frukost igen. Mamma och Molly äter yoghurt och macka. Molly sitter och pratar om ditten och datten och mamma läser tidningen.
"Jag tycker om dig så mycket", säger Molly till mamma, lägger huvudet på sned och kikar lite.
Mamma svarar att hon tycker om Molly mest av allt i hela världen. Molly flinar och blir tyst.
"Eller, jag tycker om pappa", säger hon sen och kikar busigt på mamma.
"Gör du? Tycker du inte om mig längre då?" säger mamma och spelar med.
"Nej, pappa", svarar tvååringen glatt.
Det är snabba växlingar i Mollys hjärta.
Pappa och Mollan är i skogen och kikar efter blåbär och annat spännande. Under denna upptäcktsfärd råkar de på ett hål i marken. Pappa förklarar för Molly att det är grävlingen som bor i hålet.
När skogspromenaden är över och äventyrarna är tillbaka hemma hos mamma igen ber pappa Molly berätta för mamma vad de såg i skogen.
"Vem var det som bodde i hålet i marken?" frågar han för att leda in på rätt spår.
Molly funderar ett tag, gräver i minnets arkiv. Sen kommer hon ihåg.
"Fulingen!", utbrister hon glatt.
I Mollys sommargarderob ingår ett antal byxor av kortare modell, så kallade piratbyxor. Dessa används flitigt, och så är fallet även denna morgon. De hänger på kanten av skötbordet och väntar på Molly när det är dags för påklädning.
"Så tar vi de hääääär byxorna", säger mamma och håller fram piratisarna.
"Som man kan prata med", säger Molly.
Mamma förstår först ingenting, men inser sedan att det såklart låter som att byxorna heter PRATbyxor. Och då är det ju klart att man kan prata med dem.
Mamma, pappa, Maja och Molly är på affären för att handla lite. Mamma är sugen på smågodis och förser sig med en påse och en sked avsedd för ändamålet. Lilla hjälpsamma fröken tar också en sked. Mamma visar vilket godis hon vill ha, och Molly plockar med stor koncentration ett par bitar och stoppar med vördnad ner dessa i påsen. Uppgiften tas på stort allvar, ingen tvekan om det. Sedan skiner hon upp och tittar på mamma.
"Vad ska vi hitta på för nåt nu då?", undrar hon glatt, i jakt på nästa sort att stoppa i påsen.
Mamma och Molly är på väg från dagis till affären. Idag är det sandalväder, solen skiner på mor och barn där de går. Så uppenbarar sig plötsligt ett stooort bevis på gårdagens regnväder; en vattenpöl. Där ligger den och påkallar uppmärksamheten från vår lilla Molly.
"Vilken stor vattenpöl!" utropar hon imponerat och ställer sig precis vid vattenkanten. Kikar på pölen som för att riktigt suga i sig storheten hos denna samling vatten.
"Det är en djup vattenpöl", fortsätter hon drömmande, "... som man kan kliiiiiva i....".
Det är frukost. Mamma och Molly sitter vid bordet och pratar lite. Samtalet kretsar plötsligt kring tårta, detta himmelska fenomen som Molly har sett dyker upp ibland när något firas lite extra.
"När Anton fyllde fick han tårta!", deklamerar Molly.
"När jag fyllde fick jag tårta!", fortsätter hon.
Mamma håller med.
"Hade du bakat den?", frågar hon mamma. Och det hade mamma gjort.
"Då hade du bakat den åt mig", drömmer sig Molly bort.
"... Och så hade du vindruvor på den...".
Det är inte svårt att se hur väl denna kulinariska upplevelse har etsat sig fast i minnet.
Det är morgon. Mamma, pappa och Maja ligger kvar i sängen och drar sig. Molly far runt som en liten tok, in och ut ur sovrummet. På väg tillbaka mot familjen råkar hon vid en av dessa rundor släppa en ganska rejäl rap.
"Vad gjorde jag?! Rapade gjorde jag! Ursäkta!", ropar hon glatt och störtar vidare in mot sängen.
Molly och Maja är i vardagsrummet och läser lite i en bok, när en geting uppenbarar sig ovanför deras huvuden. Då dessa flygande odjur är många och lite påträngande i år har pappa tagit det som uppgift att förpassa dem till livet härefter så snart som de påträffas i lägenheten. Han kommer därför med det elektriska tennisracket och gör processen kort med getingen. Molly funderar vidare på det här med getingar.
"Dom är inte farliga", säger hon lite trevande.
Mamma talar om för Molly att de inte är farliga, men att de kan stickas ibland.
"De är lite vassa", blir kontentan av samtalet. "De kan vara lite vassa ibland."
Pappa har nackspärr idag. Han går lite stelt och grinar väldigt illa när han är tvungen att röra huvudet det minsta lilla. När Molly försöker klättra på honom skriker han till, så Molly är medveten om att pappa inte riktigt är som han ska idag.
På eftermiddagen blir det mellis. Pappa står vid bänken och fixar med en persika. Molly står bredvid. Hon tittar på pappa och lägger huvudet lite på sned.
"Är du lite trasig i nacken, pappa?" undrar hon.
Pappa och Molly sitter på balkongen i sommarvärmen. Tyvärr bor det en hel uppsättning getingar i närheten av nämnda balkong, vilket gör att besöken av dessa flygande eländen blir ganska många på en dag. Därför har familjen införskaffat ett elektriskt tennisracket, som man kan slå iväg getingarna med och samtidigt ge dem en rejäl kyss i hopp om att de dör.
Just idag har pappa fått tillfälle att använda tennisracket ett flertal gånger. Molly har uppmärksammat detta och pappa och hon pratar lite om racket. Pappa talar om att man kan slå getingarna med det och att det kommer ström i strängarna när man trycker på en knapp. Det här fattar Molly.
"När du trycker på knappen gör flugan illa sig", sammanfattar hon.
Kan man uttrycka det bättre än så?
Familjen är och handlar på Den Stora Livsmedelsaffären. Molly har bestämt vägrat sandaler, och är följaktligen barfota när alla ska in och ut ur affären. Detta, i kombination med att parkeringen utanför nämnda affär är ganska så stor och full av bilar, gör att pappa bär Molly på armen till och från bilen. Detta känns inte som en bra lösning tycker Molly. Hon chansar, drar en rövare utifrån ett samtal som utspelats dagen innan mellan pappa och henne, om att be snällt.
"Kan man kanske gå lite?" undrar hon med vänlig och ljus, prövande stämma.
Svaret blir att Nej, det kan man inte. Inte ens när man ber så snällt som Molly just gjorde.
Såhär på sommaren faller mammas och pappas lust att laga mat till väldigt låga nivåer. Är det dessutom en varm och solig sommardag är matlusten lika med noll, och att komma på förslag till middagsmåltiden blir till ett nästan oöverstigligt hinder.
Vanligen tycker mamma och pappa att Mollan ska få lagad mat på kvällen. Idag blir det dock inte så. På middagsbordet serveras kräm, yoghurt, smörgåsar med diverse pålägg samt kokt ägg. Molly ser allt dukas fram och sätter sig sedan till bords. Greppar tag i en tunnbrödssmörgås och utbrister triumferande:
"Vi äter frukost! Frukost äter vi!"
Det är morgon. Mamma hänger sig åt en av de tråkigare saker som kommer med amning, nämligen tömning av matförråd medelst bröstpump. I detta ögonblick stiger Mollan in. Hon tittar förundrat på mamma.
"Vad är det där?" undrar hon.
Mamma förklarar att det är en liten pump.
Då skiner Mollan upp. Helt plötsligt är föremålet placerat i sitt sammanhang.
"Sån som man har till cykeln!" strålar hon.
Senare samma morgon är pumpen ställd i disk-kö på bänken. Mollan är själv i köket. Pappa kliver in i jakt på frukost. På golvet i köket står Mollan med pumpen mot sin lilla bröstkorg och grejar.
"Såhär gör man med cykelpumpen", förklarar hon för pappa.
Det är kväll och snart läggdags. Mollimollan springer runt nakenfis. Mamma sitter i soffan. Under en av sina rus-rundor stannar Molly till hos mamma.
"Mamma är nakenfis!" säger hon.
Mamma håller inte med, då hon har såväl kjol som tröja på sig.
Molly inser att bluffen har blivit synad, och begrundar ett tag.
"Mamma är nakenfis i duschen!", blir hennes nästa drag.
Mamma, Maja och Molly är hemma och skrotar. Plötsligt kommer Molly på att hon vill ha sina äggformade maraccas. Mamma tar fram dem och ger dem till henne.
"Pia kan spela gitarr!" informerar Molly om dagisfröken. Mamma håller bara med, då detta är redan känd information.
"Pia spelar gitarr", konstaterar Molly torrt. "Molly spelar ägg."
Molly och pappa befinner sig på en parkeringsplats med massor av bilar. Bak på en del av bilarna finns det dragkrokar, med plastkåpor på. Det tycker Molly är lite spännande.
"Vad är det här, pappa?" frågar hon.
Pappa förklarar att det är ett skydd för dragkrokarna.
"Dragkroken är den där lilla kulan bak på bilen", fortsätter han.
"Ja!", säger Molly. "Kulan har en liten mössa på sej!"
Molly och mamma är på balkongen och äter kiwi. Molly pekar med en litet finger på balkonggolvet och den tillhörande väggen.
"Här bor vi!" säger hon. "Här bor vi, mamma!"
Mamma håller med, för det gör vi ju.
"Bredvid grannen!", säger Molly och äter vidare på kiwin.
Ibland fylls hela mammas hjärta av lycka, svisch sådär på ett ögonblick. Det händer ibland, av de mest oväntade saker, och man vet aldrig riktigt när det slår till. Den här morgonen infann sig ett sådant ögonblick.
Molly ska till dagis. Maja ska få åka vagn dit och ligger och väntar i liften på att mamma och Molly ska bli klara. Maja tycker inte att det är särskilt roligt att vänta, och det låter hon mamma veta. Hon skriker och skriker i liften.
Molly sätter sig bredvid liften och tittar ner på Maja. Hon klappar henne lite på kinden som för att trösta.
"Molly tycker om lillasyster", säger hon kärleksfullt.
Mamma sitter i soffan och ammar Maja. En scen som är ganska frekvent förekommande numera.
Mollan försvinner in på sitt rum, för att strax återvända med sitt eget lilla barn, Bäbiskaninen. Hon bär den så fint på ena armen och Bäbiskaninen ligger så bra i famnen på sin lilla mamma.
"Bäbiskaninen är hungrig", säger Mollan bekymrat.
Hon drar hårt i tröjan, så magen och bröstkorgen kommer fram. Fortfarande håller hon lilla kaninen i famnen.
"Bäbiskaninen kan äta på Mollys tuttor!" säger hon omtänksamt och håller upp kaninen mot bröstet.
Den här gången är det mamma som har vissa problem med att hålla sig allvarlig.
Mamma, pappa, Molly och Maja är på picknick i Sundbyholm. Snart ska Molly få bada, men nu sitter allihop och äter middag på en filt.
Ett sällskap passerar, med en vit kungspudel i koppel. Molly tittar intresserat och vänder sedan blicken mot pappa.
"Ett lamm!" säger hon lyckligt.
Pappa försöker förklara att det är en hund. Det köper inte Molly.
"Näheeeeej!" säger hon glatt. "Ett lamm är det!"
Så det är väl ett lamm då.
Tredje juli. Mamma och Maja ska lämna Molly på dagis.
När de kommer ut i trappuppgången är det en våt fläck på golvet utanför dörren.
"Det är blött där", säger Molly.
Mamma håller med, för det är det ju.
"Man får inte gå i blöttet", säger Molly och står som ett tänt ljus ca en decimeter ifrån den lilla fläcken.
Mollimollan och mamma är hemma och skrotar runt. De gör inget speciellt utan går bara runt och trivs med livet en sommardag. Plötsligt ser mamma hur mollimollan går och tuggar på något okänt.
"Vad har du i munnen?" frågar hon.
Mollan tittar på mamma med en väldigt frågande blick.
"Vad har du i munnen?" upprepar mamman vänligt.
Mollan ser ut att undra om det här är någon form av test.
"Tänder", säger hon tvekande.
2006-06-08. Mollimollan fyller två år. Det vet hon om.
Till frukosten vänder hon sig till pappa och ser honom i ögonen.
"Jag ska få ballonger och lite andra grejer sen", säger hon förtroligt.
Pappa har vissa svårigheter med att hålla sig allvarlig.
Jajamen, nu har vi startat en liten blogg för vår dam. Det försiggår så mycket förunderliga saker inne i det där ljushåriga lilla huvudet, och mycket av det kommer ut genom den lilla munnen. Vissa saker tycker vi är värda att komma ihåg och dela med sig av, så därför kommer vi lägga upp dem här.
