Penselkritor

Mamma och pappa har fått lön, vilket i förlängningen har gett Molly en uppsättning vattenfärger (temperablock) och tillhörande penslar. Lyckan är stor i hemmet.

En eftermiddag sitter mamma och Molly och målar i köket. Maskar, solar och tåg flödar fram på Mollys papper. Så tittar hon på mamma:

"Jag gillar mina penselkritor!", säger hon glatt.
Mamma undrar över begreppet penselkritor. Molly håller glatt fram den pensel som för tillfället valts ut för att färglägga det blöta ritpappret.
"Det hääääär är mina penselkritor!" ropar hon och kikar busigt på mamma.

Fakta om de nedre regionerna

Pappa och Molly duschar. Samtalet går kring ditt och datt. När duschandet precis är till ända levereras följande sanning från vår älskade tvååring.

"Mamma har en snippa.
Jag har en snippa.
Maja har en pyyyyyytte-pyyyyytteliiiiiiiiten snippa!"

Två dagar innan har följande konstaterande levererats vid en tandborstning:

"Jag har en snippa. Mamma har en snippa. Pappa har en snopp."

Nu börjas det...

Styrkemätning

Mamma och Molly borstar tänderna. Mamma borstar på Molly och Mollan gapar så fint. Plötsligt grinar hon illa, hon har svalt lite tandkräm.

"Det var lite starkt", säger hon. Sen tystnar hon en stund.
"Som moffa", säger hon sedan.

"Som moffa?", undrar mamma.

"Moffa är också lite stark", svarar Molly.

Undanflykter

Molly och mamma är i badrummet. Det är morgon och mamma håller på att sminka sig. Molly står på toalettstolen och tittar på.

Plötsligt hörs en av de ljudligaste brakfisar detta badrum någonsin utsatts för. Den kommer ifrån Mollys blöja. Mamma kastar ett öga på Molly. "Ojdå", säger hon vänligt.

Molly spärrar upp ögonen och ser på mamma med stor (spelad) förvåning.
"Det var trollet!" säger hon. "Först var det det stora trollet, och sen var det det lilla trollet!"

"Var det det?" undrar mamma.

"Jaaa!", upprepar Mollan, fortfarande oerhört förvånad och med stora stora ögon.

Ibland undrar mamma hur en tvåårings hjärna fungerar och hur den kan jobba så snabbt så tidigt på morgonen.

Djursjukhuskunskaper

Familjen är ute och åker bil. På vägen passeras ett av stadens djursjukhus. Detta har Mollan redan tidigare snappat upp, och när hon nu åker förbi där igen fäller hon följande monolog:

"Där är sjukhuset. Bara hundar och marsvin får vara där.
Kan jag få lite tomat och gurka, säger marsvinet.
Det är bara hundar och marsvin som får vara där. ... Och kattar."

** Bonusinformation:
Molly kan böja djurarter i plural. Hör bara:
katt - kattar
får - fåror

Kärleken är evig, men föremålen växlar

Det är frukost igen. Mamma och Molly äter yoghurt och macka. Molly sitter och pratar om ditten och datten och mamma läser tidningen.

"Jag tycker om dig så mycket", säger Molly till mamma, lägger huvudet på sned och kikar lite.
Mamma svarar att hon tycker om Molly mest av allt i hela världen. Molly flinar och blir tyst.

"Eller, jag tycker om pappa", säger hon sen och kikar busigt på mamma.
"Gör du? Tycker du inte om mig längre då?" säger mamma och spelar med.
"Nej, pappa", svarar tvååringen glatt.

Det är snabba växlingar i Mollys hjärta.

Vem bor i hålet?

Pappa och Mollan är i skogen och kikar efter blåbär och annat spännande. Under denna upptäcktsfärd råkar de på ett hål i marken. Pappa förklarar för Molly att det är grävlingen som bor i hålet.

När skogspromenaden är över och äventyrarna är tillbaka hemma hos mamma igen ber pappa Molly berätta för mamma vad de såg i skogen.

"Vem var det som bodde i hålet i marken?" frågar han för att leda in på rätt spår.

Molly funderar ett tag, gräver i minnets arkiv. Sen kommer hon ihåg.

"Fulingen!", utbrister hon glatt.

Pratsamma byxor?

I Mollys sommargarderob ingår ett antal byxor av kortare modell, så kallade piratbyxor. Dessa används flitigt, och så är fallet även denna morgon. De hänger på kanten av skötbordet och väntar på Molly när det är dags för påklädning.

"Så tar vi de hääääär byxorna", säger mamma och håller fram piratisarna.

"Som man kan prata med", säger Molly.

Mamma förstår först ingenting, men inser sedan att det såklart låter som att byxorna heter PRATbyxor. Och då är det ju klart att man kan prata med dem.

Godisplockaräventyr

Mamma, pappa, Maja och Molly är på affären för att handla lite. Mamma är sugen på smågodis och förser sig med en påse och en sked avsedd för ändamålet. Lilla hjälpsamma fröken tar också en sked. Mamma visar vilket godis hon vill ha, och Molly plockar med stor koncentration ett par bitar och stoppar med vördnad ner dessa i påsen. Uppgiften tas på stort allvar, ingen tvekan om det. Sedan skiner hon upp och tittar på mamma.

"Vad ska vi hitta på för nåt nu då?", undrar hon glatt, i jakt på nästa sort att stoppa i påsen.

Vattenpölars storhet

Mamma och Molly är på väg från dagis till affären. Idag är det sandalväder, solen skiner på mor och barn där de går. Så uppenbarar sig plötsligt ett stooort bevis på gårdagens regnväder; en vattenpöl. Där ligger den och påkallar uppmärksamheten från vår lilla Molly.

"Vilken stor vattenpöl!" utropar hon imponerat och ställer sig precis vid vattenkanten. Kikar på pölen som för att riktigt suga i sig storheten hos denna samling vatten.
"Det är en djup vattenpöl", fortsätter hon drömmande, "... som man kan kliiiiiva i....".

Minnen av tårta

Det är frukost. Mamma och Molly sitter vid bordet och pratar lite. Samtalet kretsar plötsligt kring tårta, detta himmelska fenomen som Molly har sett dyker upp ibland när något firas lite extra.

"När Anton fyllde fick han tårta!", deklamerar Molly.
"När jag fyllde fick jag tårta!", fortsätter hon.
Mamma håller med.
"Hade du bakat den?", frågar hon mamma. Och det hade mamma gjort.

"Då hade du bakat den åt mig", drömmer sig Molly bort.
"... Och så hade du vindruvor på den...".

Det är inte svårt att se hur väl denna kulinariska upplevelse har etsat sig fast i minnet.

Buuurp!

Det är morgon. Mamma, pappa och Maja ligger kvar i sängen och drar sig. Molly far runt som en liten tok, in och ut ur sovrummet. På väg tillbaka mot familjen råkar hon vid en av dessa rundor släppa en ganska rejäl rap.

"Vad gjorde jag?! Rapade gjorde jag! Ursäkta!", ropar hon glatt och störtar vidare in mot sängen.

Getingegenskaper

Molly och Maja är i vardagsrummet och läser lite i en bok, när en geting uppenbarar sig ovanför deras huvuden. Då dessa flygande odjur är många och lite påträngande i år har pappa tagit det som uppgift att förpassa dem till livet härefter så snart som de påträffas i lägenheten. Han kommer därför med det elektriska tennisracket och gör processen kort med getingen. Molly funderar vidare på det här med getingar.

"Dom är inte farliga", säger hon lite trevande.

Mamma talar om för Molly att de inte är farliga, men att de kan stickas ibland.

"De är lite vassa", blir kontentan av samtalet. "De kan vara lite vassa ibland."

Trasig pappa

Pappa har nackspärr idag. Han går lite stelt och grinar väldigt illa när han är tvungen att röra huvudet det minsta lilla. När Molly försöker klättra på honom skriker han till, så Molly är medveten om att pappa inte riktigt är som han ska idag.

På eftermiddagen blir det mellis. Pappa står vid bänken och fixar med en persika. Molly står bredvid. Hon tittar på pappa och lägger huvudet lite på sned.

"Är du lite trasig i nacken, pappa?" undrar hon.

Flugornas fiende nr 1

Pappa och Molly sitter på balkongen i sommarvärmen. Tyvärr bor det en hel uppsättning getingar i närheten av nämnda balkong, vilket gör att besöken av dessa flygande eländen blir ganska många på en dag. Därför har familjen införskaffat ett elektriskt tennisracket, som man kan slå iväg getingarna med och samtidigt ge dem en rejäl kyss i hopp om att de dör.

Just idag har pappa fått tillfälle att använda tennisracket ett flertal gånger. Molly har uppmärksammat detta och pappa och hon pratar lite om racket. Pappa talar om att man kan slå getingarna med det och att det kommer ström i strängarna när man trycker på en knapp. Det här fattar Molly.

"När du trycker på knappen gör flugan illa sig", sammanfattar hon.

Kan man uttrycka det bättre än så?

Om jag frågar snällt...?

Familjen är och handlar på Den Stora Livsmedelsaffären. Molly har bestämt vägrat sandaler, och är följaktligen barfota när alla ska in och ut ur affären. Detta, i kombination med att parkeringen utanför nämnda affär är ganska så stor och full av bilar, gör att pappa bär Molly på armen till och från bilen. Detta känns inte som en bra lösning tycker Molly. Hon chansar, drar en rövare utifrån ett samtal som utspelats dagen innan mellan pappa och henne, om att be snällt.

"Kan man kanske gå lite?" undrar hon med vänlig och ljus, prövande stämma.

Svaret blir att Nej, det kan man inte. Inte ens när man ber så snällt som Molly just gjorde.

Frukosttid

Såhär på sommaren faller mammas och pappas lust att laga mat till väldigt låga nivåer. Är det dessutom en varm och solig sommardag är matlusten lika med noll, och att komma på förslag till middagsmåltiden blir till ett nästan oöverstigligt hinder.

Vanligen tycker mamma och pappa att Mollan ska få lagad mat på kvällen. Idag blir det dock inte så. På middagsbordet serveras kräm, yoghurt, smörgåsar med diverse pålägg samt kokt ägg. Molly ser allt dukas fram och sätter sig sedan till bords. Greppar tag i en tunnbrödssmörgås och utbrister triumferande:

"Vi äter frukost! Frukost äter vi!"

En pump är en pump är en pump... eller?

Det är morgon. Mamma hänger sig åt en av de tråkigare saker som kommer med amning, nämligen tömning av matförråd medelst bröstpump. I detta ögonblick stiger Mollan in. Hon tittar förundrat på mamma.

"Vad är det där?" undrar hon.
Mamma förklarar att det är en liten pump.
Då skiner Mollan upp. Helt plötsligt är föremålet placerat i sitt sammanhang.

"Sån som man har till cykeln!" strålar hon.


Senare samma morgon är pumpen ställd i disk-kö på bänken. Mollan är själv i köket. Pappa kliver in i jakt på frukost. På golvet i köket står Mollan med pumpen mot sin lilla bröstkorg och grejar.

"Såhär gör man med cykelpumpen", förklarar hon för pappa.

Nakenfisande

Det är kväll och snart läggdags. Mollimollan springer runt nakenfis. Mamma sitter i soffan. Under en av sina rus-rundor stannar Molly till hos mamma.

"Mamma är nakenfis!" säger hon.

Mamma håller inte med, då hon har såväl kjol som tröja på sig.
Molly inser att bluffen har blivit synad, och begrundar ett tag.

"Mamma är nakenfis i duschen!", blir hennes nästa drag.

Musik i vardagen

Mamma, Maja och Molly är hemma och skrotar. Plötsligt kommer Molly på att hon vill ha sina äggformade maraccas. Mamma tar fram dem och ger dem till henne.

"Pia kan spela gitarr!" informerar Molly om dagisfröken. Mamma håller bara med, då detta är redan känd information.

"Pia spelar gitarr", konstaterar Molly torrt. "Molly spelar ägg."