Eftermiddagskärlek

Det är eftermiddag. Mamma och Maja har precis hämtat Molly på dagis, och nu är Maja trött.
Mamma lägger sig på sängen med Maja och ammar lite. Molly hämtar nappen, kommer krypande och lägger sig bakom mamma.

Där ligger hon så, Mollytjejen, och klappar lite på mammas nacke med sin lilla hand medan Maja somnar på andra sidan.

"Mammas älskling", viskar mamma, som en hemlis bara för Mollys öron.
"Jaa", viskar Molly tillbaka.
"Du är det bästa jag vet", viskar mamma.
"Jaa", viskar Molly.
Sedan stryker hon mamma lite på halsen och stänger ögonen.

Två sekunder senare sover hon.

Det susar i säven

Det är lördag. Mollan och pappan går hemma i vardagsrummet och skrotar.
Plötsligt utropar pappan välvilligt att det snart är Bamse på TV, till Mollys stora glädje.
Efter en snabb koll i TV-tablån visar det sig dock att det inte är Bamsedags alls, utan istället visas "Det susar i säven".

Efter en stunds övervägande har Mollan kommit fram till ett beslut.
"Jag vill nog inte titta på det där susiga, jag vill titta på Bamse...!"

Det blåser

De senaste dagarna har ovädren avlöst varann där Molly och familjen bor. Det blåser friska vindar varje dag, så även den här dagen, när mamma och Molly är på väg hem från dagis.

På vägen passerar det lilla sällskapet en uppsättning vägkoner, som tidigare haft avspärrningsband knutna emellan sig, men som nu bara har små avklippta snuttar knutna runt toppen. Dessa bandsnuttar vajar ganska så rejält i vinden.

"Titta mamma vad det blåser i halsdukarna på strutarna! Vilken tur att de har halsdukar när det blåser!", utropar hon glatt när hon får syn på konerna.

Och det är det ju. För tänk vad de skulle frysa annars, konerna.

Nu ska vi gå på Tigerjakt

Molly har fått en skiva med Mora Träsk. På skivan gås det på tigerjakt.
Molly är inte helt OK med det här med tigerjakt; det är lite läskigt.

Pappa och Molly lyssnar på jakten.

"Snart kommer de fram till tigern", säger pappa.

Molly lyssnar vidare, lite påverkad av stämningen. Sen håller hon fram händerna och snurrar på dem lite (tänk "ratta in Tokyo").

"Alltså, det är ju.... det är ju låssastigrar", säger hon.

Blöjfritt, liksom...!

Två dagar före jul bestämde sig mamma och pappa för att inte sätta på Molly blöja längre. Det inhandlades en smärre hög med trosor och så åkte blöjan av.

Projektet har gått jättebra. Nu, två och en halv vecka senare, är Mollan i princip torr.

På eftermiddagen en dag sitter mamma och Molly i badrummet. Mamma på golvet, Molly på pottan. Hon kissar en sjö i den. Sedan reser hon sig upp och drar lite i trosorna. Tittar på mamma.

"Jag har liksom inga blöjor längre", säger hon. Upplivat och glatt.

Och nej, vår älskade älskade Molly, det har du inte.

(... Och inatt sov Molly utan blöja för första gången. Två gånger var hon uppe och kissade, och inget kom i sängen! Så nu är det blöjfritt på riktigt!)

Luftspaghetti

Molly sitter på köksgolvet och lagar spaghetti (gjord av luft, som så många av de rätter som Molly lagar till). Pappa passerar, på väg ut ur köket.

"Här ska du få smaka!", ropar Molly och kastar en imaginär spaghetti till pappa.
Pappa tar ett snitsigt tag i luften och låter sig väl smaka.
Molly är imponerad.
"Nämen fångade du den i luften?!", utbrister hon lyckligt. Stolt över sin pappa, som lyckas fånga pasta som bara Molly ser...

Det bakas minsann!

Pappa och Molly bakar cookies. Med god smet och vit choklad i.
Då smeten är ganska... eh, smetig, behöver den inte kavlas, till Mollys stora besvikelse.

Pappa lägger ut degkluttar på en plåt, Molly plattar ut. Och skjuts in i ugnen!

Efter ett tag tittar pappa in i ugnen och ropar på Molly.
"Titta så stora de blir!", säger pappa, då kakorna smält ut på plåten.
Molly kikar in på kakorna. Hennes svar kommer rappt och direkt:
"Oj, dom kavlar sig själva!"

Flugor i munnen

Pappa och Molly är ute på äventyr. De går i ett litet skogsparti och kikar.
Plötsligt hostar pappa till lite grann, och spottar lite på marken.
Detta noterar Mollan direkt.

"-Fick du en fluga i munnen?! Vilken buse! Där får den ju inte vara! Vilken tur att du spottade ut den i busken!", ropar hon glatt till pappa.

Att vara eller inte vara...?

Molly och familjen är hos morfar på Annandagsjulfirande. Med på kalajset är även mammas bror med sambo och Mollys kusiner A och P.

När maten är uppäten och lekarna tagit vid bestämmer sig P för att busa lite med Molly. Han vandrar runt, letar och söker och hittar inte alls det han är på jakt efter.
"Var är Molly?", ropar han, fullt medveten om att hon finns i det angränsande rummet.
"Här är jag!", svarar Mollan. Detta tar dock P ingen notis om, utan letar vidare.
"Vaaaar är Moooolly?", söker han.
Till slut får han svar igen.
"Här är jag väl...", ropar vår tjej igen. I slutet av meningen anas ett frågetecken.

Den tysta sorten

Det är julafton idag. Det öppnas paket.
Mollan och farmor står för utdelningen av samlingen som ligger under granen. Farmor läser och Molly kastar paketet till rätt person, mer eller mindre vårdslöst.

"Till farmor från Molly och Maja", läser farmor på ett paket.
"Det är till dig!" utropar Mollan. Hon tar tag i paketet, skakar och ruskar lite på det, varpå ett tyst kluckande ljud hörs där inifrån.
Stor tystnad och häpna miner följer.
"Vad är det i det här paketet månntro?" säger farmor.
Molly är tyst en stund. Funderar.
"Kanske ett tyst gosedjur", säger hon sedan.

Och kanske är det det. Eller så är det badgel.

God Jul!

Badrumssurr

Molly och mamma är i badrummet för att göra morgon, borsta tänder osv.
Molly tar av sig nattlinnet. Kastar ett öga på tvättmaskinen som står öppen.
"Jag lägger mitt nattlinne i tvättmaskinen", säger hon, "så kan det vänta där på mig."
Hon tar nämnda nattplagg och placerar det i tvättrumman.
"Jag kan vyssa det lite så det somnar", säger hon. Tar tag i trumman och snurrar den lite fram och tillbaka.
"Än slank hon hit och än slank hon dit...", sjunger hon när hon vyssar nattlinnet.
"Så. Nu sover det.", säger hon efter en kort stund, och lämnar nattlinnet åt sitt öde.

Monologen går över till att handla om vargar, speciellt vilka vargar som finns på dagis.
"Där finns Piavargen och Wandavargen och Alexandravargen..." Hon surrar vidare.
"Jag är Mollyvargen säger Molly! Nej, säger Nellie! JO, säger Mollyvargen!
Jag är kavajen, säger kavajen!"

Mamman bidrar inte med några repliker alls i denna morgons samtal. Det sköter Mollan så bra själv.

Medmänsklighet

Mamma, Molly och Maja är på föräldragruppsträff med de andra mammorna och barnen. Det leks och stojas och äts lunch och fikas, och så ska E:s lillasyster somna. E:s mamma försvinner in i ett angränsande rum med lillasyster. E är kvar i hallen med Molly.

Efter en liten stund blir E lite orolig och ropar på sin mamma. Mollys mamma talar om för E att hennes mamma håller på att lägga lillasyster.
"Mamma", provar E igen, lite ängslig över att mamma inte svarar.
Molly sitter en liten bit ifrån. Hon tittar på E, ser ut att komma på nåt bra, och öppnar sedan munnen.

"E kan få låna min mamma", säger hon sedan.

Perfektion i en tvåårings ögon

Mamma och Molly borstar tänderna en morgon innan det är dags att gå till dagis. När Mollans tänder är borstade tar mamma en sväng över sina tänder med sin borste. Molly står bredvid och spanar lite mot väggen bakom mamma.

"Det där ser väl perfekt ut?", säger hon.
Mamma hänger inte riktigt med, och frågar vad som menas.
Molly pekar på tavlan med Monets solrosor som hänger på väggen.
"Den där, den ser väl perfekt ut?", säger hon igen och plirar mot mamma.

Man kan undra om innebörden av alla ord verkligen är klar för vår tvååring, eller om hon chansar med orden ibland...

Koll på mode

Fars Dag har passerat och barnen (läs barnens mamma) har förärat pappa med nya kalsonger. En stilig trio underkläder blev det.

Kvällen efter Fars Dag, när middagen just är avklarad, ska pappa byta om från vanliga byxor till mysdito. Ner med brallorna alltså. Där under finns ett par av de nya förvärven från dagen före. Molly står och övervakar allt, och när underkroppen på pappa blir synlig utropar hon glatt:

"Men duuuu! Vilka tuffa kalsonger du har!"

Omtänksamhet

Det har blivit vinter över en natt. Mamman, som inte tycker om denna årstid, har bara trasiga fingervantar och fryser således en del om händerna just nu. Idag har familjen varit på utflykt och bland annat införskaffat mamma nya vantar.

I bilen på vägen hem vill Molly hålla mamma i handen där i baksätet.
"Så kall du är om handen", säger hon rart. "Fryser du om handen?"
Mamma säger att det gör hon, men nu har vi ju köpt nya vantar.
Molly klappar lite på mammas hand och fortsätter:
"Du fryser om handen. Imorgon när vi ska till dagis har du fingervantar, som jag. Jag har rosa.
Då ska du ha dina vantar och jag ska ha mina vantar. Fingervantar. Och en tumme har du på dom också. Då blir du varm om handarna."

Mammas lilla älskling har dragit upp riktlinjerna för hur händerna ska bli varma igen. Mammas hjärta smälter redan...

Sjukdomsprat

Mamma och Molly sitter och äter frukost. Pappan och Maja ligger på golvet och pratar lite. Pappa är sjuk och är hemma med övriga gänget idag.

"Mår jag bra eller mår jag dåligt fortfarande?", undrar Molly.
"Mår du dåligt?" undrar mamma.
"Jag är sjuk ("fuuuk")", blir svaret.
Mamma undrar vad det är som fel då.
Molly dröjer ett tag med svaret.
"Febern har gått ur", säger hon sedan.

Det är inte alltid som mamman tror att Molly har hundraprocentig koll på vad hon pratar om. Men det låter bra, det gör det.

Penselkritor

Mamma och pappa har fått lön, vilket i förlängningen har gett Molly en uppsättning vattenfärger (temperablock) och tillhörande penslar. Lyckan är stor i hemmet.

En eftermiddag sitter mamma och Molly och målar i köket. Maskar, solar och tåg flödar fram på Mollys papper. Så tittar hon på mamma:

"Jag gillar mina penselkritor!", säger hon glatt.
Mamma undrar över begreppet penselkritor. Molly håller glatt fram den pensel som för tillfället valts ut för att färglägga det blöta ritpappret.
"Det hääääär är mina penselkritor!" ropar hon och kikar busigt på mamma.

Fakta om de nedre regionerna

Pappa och Molly duschar. Samtalet går kring ditt och datt. När duschandet precis är till ända levereras följande sanning från vår älskade tvååring.

"Mamma har en snippa.
Jag har en snippa.
Maja har en pyyyyyytte-pyyyyytteliiiiiiiiten snippa!"

Två dagar innan har följande konstaterande levererats vid en tandborstning:

"Jag har en snippa. Mamma har en snippa. Pappa har en snopp."

Nu börjas det...

Styrkemätning

Mamma och Molly borstar tänderna. Mamma borstar på Molly och Mollan gapar så fint. Plötsligt grinar hon illa, hon har svalt lite tandkräm.

"Det var lite starkt", säger hon. Sen tystnar hon en stund.
"Som moffa", säger hon sedan.

"Som moffa?", undrar mamma.

"Moffa är också lite stark", svarar Molly.

Undanflykter

Molly och mamma är i badrummet. Det är morgon och mamma håller på att sminka sig. Molly står på toalettstolen och tittar på.

Plötsligt hörs en av de ljudligaste brakfisar detta badrum någonsin utsatts för. Den kommer ifrån Mollys blöja. Mamma kastar ett öga på Molly. "Ojdå", säger hon vänligt.

Molly spärrar upp ögonen och ser på mamma med stor (spelad) förvåning.
"Det var trollet!" säger hon. "Först var det det stora trollet, och sen var det det lilla trollet!"

"Var det det?" undrar mamma.

"Jaaa!", upprepar Mollan, fortfarande oerhört förvånad och med stora stora ögon.

Ibland undrar mamma hur en tvåårings hjärna fungerar och hur den kan jobba så snabbt så tidigt på morgonen.